ah, jag får panik. jag letar efter en speciell fotograf, men jag kommer inte ihåg vad han heter, när han levde eller ens villken land han kommer ifrån. det känns ganska meningslöst. men om någon känner till en modefotograf som inte lever nu, som bland annat har tagit en bild med en med en modell som springer hållandes i en jättestor sko, så kan man ju typ säga till. jag tror det är en bro i bakgrunden. det kan vara en fransk fotograf, men jag är inte säker. såå...om nån känner att "ah, jag vet preciiiiis vem hon menar!" så kommentera.

dagens låt

alannah myles - black velvet

Black velvet and that little boy's smile
Black velvet with that slow southern style
A new religion that'll bring ya to your knees
Black velvet if you please

vad är det som är så speciellt med live egentligen? är det stämningen i publiken, svetten och glädjen? är det känslan av att se sitt favoritband på riktigt, eller är det kanske väntan innan och sen ruset i kroppen när dom kommer ut på scen. egentligen är det väl allt det där. jag är bara 13 och jag har inte varit på hundratals konserter, men de jag har varit på räcker för att ha känt den känslan. jag såg bland annat green day när dom spelade i göteborg sommaren 2005, och det är antagligen en av det största som har hän mig, med tanke på att jag varken är förälder eller har älskat någon på riktigt. jag var i total extas efter det, och det tog mig halva dagen efter att fatta att jag verkligen hade varit där. som man kanske förstår så var jag värsta green day fan då. det har lugnat sig lite nu, men jag kan fortfarande komma ihåg känslan. när dom kom in på scandinavium och hela publiken blev helt...galen. och känslan när det var slut. det var en upplevelse man bara får en gång i livet. det är mycket möjligt att jag ser dom fler gånger, men det var första gången, jag var 12 år och hela sveriges green day fans hade kommit till göteborg, scandinavium för att gå på green days enda sverige spelning på flera år. och jag var där. och det var helt fantastiskt. så jag tror inte man kan beskriva den där känslan med ett eller två ord. jag vet inte om man kan beskriva den alls. det kanske är en sån sak som man måste uppleva för att verkligen förstå.

folket, jag har diskuterat lite med mig själv (muahaha) och kommit fram att detta ska vara en musikblogg med inslag av mig själv. altså, mycket musik men även lite elin.

jaha.
ny blogg då. jag har planerat att detta ska bli en renodlad musikblogg, med recensioner av nya såväl som gamla skivor, allmäna och helt meningslösa texter om musik och annat som på något sätt har koppling till musik. men, det kommer vara om min musik. altså ingen hip hop, "radio-musik" eller britney spears. det kommer vara beatles, simon and garfunkel, damien rice, timo räisänen, led zeppelin, tingsek och annan underbar musik som helt enkelt berör. enjoy.
elin