efter att ha suttit och bläddrat i mammas gamla fotoalbum har jag kommit fram till en sak.digitalkameror är så jävla tråkiga! jag menar, visst man kan radera de bilderna där ljuset blir konstigt, motivet helt fel eller som man ser helt skum ut på. men det är ju det som är det tråkiga. med en digitalkamera tar man bort dom bilderna som blir dåliga. man får aldrig dom där spontana bilderna eftersom dom raderas. med en systemkamera får man helt enkelt leva med att man ser skum ut för bilden är redan tagen. men sen, 20 år senare, så är dom klockrena. dessutom kommer bilder tagna med digitalkamera sällan längre än till en mapp i datorn bland 1000 andra bilder. dom framkallas aldrig och hamnar inte i några fotoalbum. om man inte framkallar dom eller skriver ut dom, men ärligt, hur ofta orkar man det? men visst, det är ju egentligen ens eget fel. för hade man brytt sig tillräckligt så hade man väl sett till att få dom på papper. jag har dessutom kommit fram till att det var bättre förr. allting var bättre, allting suger nu. allting är tråkigt och opersonligt och jag hatar 2000-talet. okej, inte riktigt. men jag tycker faktiskt att det mesta var coolare för 20-30 år sedan. så är det.

och då är dagens låt 1985 av bowling for soup, bara för att det är passande.

---

jag funderar på om jag ska sluta blogga.