vad är det som är så speciellt med live egentligen? är det stämningen i publiken, svetten och glädjen? är det känslan av att se sitt favoritband på riktigt, eller är det kanske väntan innan och sen ruset i kroppen när dom kommer ut på scen. egentligen är det väl allt det där. jag är bara 13 och jag har inte varit på hundratals konserter, men de jag har varit på räcker för att ha känt den känslan. jag såg bland annat green day när dom spelade i göteborg sommaren 2005, och det är antagligen en av det största som har hän mig, med tanke på att jag varken är förälder eller har älskat någon på riktigt. jag var i total extas efter det, och det tog mig halva dagen efter att fatta att jag verkligen hade varit där. som man kanske förstår så var jag värsta green day fan då. det har lugnat sig lite nu, men jag kan fortfarande komma ihåg känslan. när dom kom in på scandinavium och hela publiken blev helt...galen. och känslan när det var slut. det var en upplevelse man bara får en gång i livet. det är mycket möjligt att jag ser dom fler gånger, men det var första gången, jag var 12 år och hela sveriges green day fans hade kommit till göteborg, scandinavium för att gå på green days enda sverige spelning på flera år. och jag var där. och det var helt fantastiskt. så jag tror inte man kan beskriva den där känslan med ett eller två ord. jag vet inte om man kan beskriva den alls. det kanske är en sån sak som man måste uppleva för att verkligen förstå.